När kvinnor slår
Nordisk institutt for kunnskap om kjønn - NIKK magasin 3 2011 "Køn og vold"
Flera forskningsstudier visar att det är lika vanligt att kvinnor utövar våld i nära relationer som att män gör det. Det har lett till en intensiv debatt om hur våldet ska förstås. En del forskare menar att det är dags att förändra synen på kvinnan som offer för mäns våld.
Av Carl-Magnus Höglund
Det är i stora kvantitativa enkätundersökningar det har visat att ungefär lika många kvinnor som män utövar våld mot sin partner.
Forskarna har använt sig av frågeformuläret CTS (Conflict Tactics Scale) där män och kvinnor har fått svara på en lång rad frågor hur ofta de har skrikit på, knuffat, slagit, och så vidare, sin partner. Man har också fått svara på hur ofta man har varit utsatt för samma slags våld.
De flesta av dessa studier är gjorda i Nordamerika och på en relativt ung befolkning. Men det finns också flera studier i Norden.
Tidigare i år publicerades en finsk studie av Markku Heiskanen & Elina Ruuskanen, Men's experiences of violence in Finland 2009, som baserade sig på 3 200 personers enkätsvar. I den uppger 15 procent av männen och 16 procent av kvinnorna att de varit utsatta för någon form av våld av sin nuvarande partner. Men där slutar likheterna mellan könen. När forskarna analyserade resultaten visade det sig att det våld som kvinnor utsätts för är allvarligare. De fick fysiska skador dubbelt så ofta och drabbades av psykiska konsekvenser tre gånger så ofta. Kvinnorna utsattes också oftare för olika former av fasthållande eller strypning, medan männen i allmänhet fick motta slag eller fick föremål kastade på sig.
I Norge har en liknande studie gjorts av Hilde Pape, dr psychol och verksam vid Nationellt kunskapscenter om våld och traumatisk stress. I studien frågades 2 200 män och kvinnor i åldern 20-25 om våld i nära relationer. 6 procent av männen och 4 procent av kvinnorna uppgav att de hade blivit utsatta för fysiskt våld av sin partner det senaste halvåret. När frågan vändes gavs ungefär likadana svar. 2 procent av männen och 6 procent av kvinnorna uppgav att de hade brukat våld.
- Det finns många studier, både internationella och norska, som visar att det mest utbredda och minst allvarliga våldet i nära relationer i minst lika stor utsträckning utövas av kvinnor som av män. Det handlar då oftast om mindre allvarlig fysisk aggression som örfilar, slag och sparkar. Det är våld som i liten grad medför fysiska skador. Det grova systematiska våldet däremot är det i huvudsak män som står för, säger Hilde Pape.
Ny syn på våld
För att skilja de två olika typerna av våld i nära relationer åt har den amerikanske forskaren Michael P Johnson myntat begreppen ”common couple violence” och ”intimate terrorism”. Hilde Pape kallar det förra för ”episodiskt partnervåld”. Det är ett våld som inte är regelbundet och som inte i första hand syftar till att skapa kontroll och makt över den andra partnern. Snarare är det ett spontant våld som uppstår i gräl och konfliktsituationer, som utövas i lika stor uträckning av män som av kvinnor och där båda parter oftast är fysiskt aggressiva.
Både män och kvinnor som utövar episodiskt våld har vad Pape kallar ”en förhöjd aggressionsnivå”:
- I parrelationer där det förekommer episoder med mindre allvarligt våld kan det finnas en förhöjd emotionell intensitet som är både på gott och ont. De som lever i en sådan relation upplever att den är sämre än vad genomsnittet är. Men det sambandet är relativt svagt. Många uppger att relationen fungerar bra. Jag tror det beror på att det kan finnas passion i konfliktfyllda relationer, i motsats kan en konfliktfri relation vara likgiltig.
Det finns exempel på nära relationer där kvinnor utövar ett mer systematiskt och allvarligare våld som liknar det vi brukar kalla kvinnomisshandel eller som Johnson benämner ”intimate terrorism”. Men de fallen hör till undantagen enligt Hilde Pape. Kvinnors våld får inte samma konsekvenser som mäns våld.
- Det är inte så märkligt. Det är stor skillnad på mäns och kvinnors kroppsstorlek och fysiska styrka. Mäns våld har en helt annan skadepotential. Därför är det också ett rimligt antagande att mäns våld inger mer rädsla och fruktan än kvinnors våld, vilket det finns bevis för i flera studier, säger Pape
Men Nina Jon, Dr. polit i kriminologi och seniorrådgivare på Reform, ett resurscenter för män i Oslo, har sett flera män som varit utsatta för ett grovt och systematiskt våld och tycker det är viktigt att även diskutera det.
- Det finns även män som är utsatta för grovt våld. Flera av dem stannar i relationen för att de inte vill gå från sina barn och överlämna dem till någon som är farlig. Det är ett litet avgränsat problem. Men om vi inte pratar om det bidrar vi till att isolera offret och öka utövarens makt, säger Nina Jon.
Hon tycker också att det är viktigt att inte heller bagatellisera det episodiska våldet som i lika stor utsträckning drabbar båda könen.
- Våldet har stor skadepotential och är skrämmande för den som utsätts för det. En del beskriver det som att våldet kom som en blixt från klar himmel. I de undersökningar som har gjorts i Norge handlar det till exempel om att ta strypgrepp eller att banka den andres huvud i väggen. Skillnaden mot ”intim terrorism” är att det inte ingår i ett mönster.
Jon välkomnar därför den nya lagen om könsneutrala kriscenter som nyligen har införts i Norge och som stadgar att varje kommun ska erbjuda hjälp till både kvinnliga och manliga offer för våld från närstående.
- Vi har haft en lång period där vi endast har sett att kvinnor är offer och män är överordnade. Det har varit en viktig kamp. Men nu har vi kommit till en situation där vi kan se att det är våldet i sig som är problemet och inte vilket kön utövaren har, säger hon.
Även Hilde Pape menar att de nya studierna har bidragit till en ny syn på våld i nära relationer:
- Verkligheten är mer nyanserad än vad den ofta framställs som. De här studierna har nyanserat vår syn när det gäller våld i nära relationer. Kvinnor är inte bara offer. Det finns mycket som inte stämmer överens med de stereotypa könsrollerna.
Jämlikhet i våldsutövandet?
I Sverige genomförde Peter Gill och Carita Remahl en stor enkätstudie som publicerades 2005 och vars resultat i stort överensstämd med de internationella undersökningarna. Dessutom visade resultatet att kvinnan var den som oftast tog initiativet till våldet, det vill säga att det var kvinnan som slog först.
Peter Gill anser att våldet har ”avkönats” i såväl masskulturen som i verkligheten.
- Vi reagerar inte längre när vi ser våldsamma kvinnor i filmer. Det finns hur många exempel som helst på fiktiva kvinnor som i sitt våldsutövande beter sig som män. Idag skolas även kvinnor in i en våldskultur. Det enda våld som enligt brottsstatistiken ökar är det våld som kvinnor utövar, säger Peter Gill, våldsforskare och professor vid Högskolan i Gävle.
Kvinnors våld följer samma mönster som det klassiska manliga våldet. Det sker framförallt i samband med alkohol, krogbesök eller fest. Men en liten del av det sker i parrelationer. Det har blivit en slags jämlikhet i våldsutövandet, säger Gill.
När han och forskarkollegan Carita Remahl publicerade sina resultat 2005 ledde det till en debatt där resultaten, enligt Peter Gill, förnekades av feministiska forskare.
- Sverige är ett av världens mest jämställda länder och det är naivt att framställa kvinnor som offer. Det har florerat flera felaktiga siffror på hur stor andel av kvinnorna som varit utsatta för misshandel av sina män, säger Gill.
Nyligen har Viveka Enander, forskningsansvarig vid Västra Götalandsregionens kompetenscentrum om våld i nära relationer (VKV) och fil. dr. i socialt arbete vid Göteborgs universitet, skrivit en artikel i tidskriftenNordic journal of feminist and gender research(NORA) som tar sin utgångspunkt i den debatt Peter Gill och Carita Remahls undersökning väckte i Sverige, en debatt som har en mångårig internationell motsvarighet.
Enander menar att man drar alltför långtgående slutsatser av resultaten i de enkätundersökningar som använder CTS
- Utifrån de här studierna har man dragit slutsatsen att kvinnor är lika våldsamma som män och att det är ett lika stort problem. Men när man tittar på hur våldet ser ut är det väldigt annorlunda. Det är unga kvinnor som utför våldet, det är sällan upprepat på det sätt som mäns våld är, det leder inte till allvarliga fysiska eller psykiska konsekvenser, det är väldigt få män som upplever att de blir rädda för våldet och det handlar inte om att på samma sätt försöka kontrollera mannen, säger Viveka Enander och fortsätter:
- Visst finns det också kvinnor som utsätter män för ett systematiskt och psykologiskt nedbrytande våld. Men det är undantagen som bekräftar regeln – och det gäller att inte förväxla undantaget med regeln.
En backlash
Viveka Enander menar att studiernas genomslag har fått flera konsekvenser. Till exempel har rättsväsendet i USA infört så kallad ”dual arrest” vilket ger polisen möjlighet att arrestera båda parter när de kallas till misshandel i en nära relation.
Enander säger att det har lett till att många kvinnliga brottsoffer blivit felaktigt arresterade.
- Det har framförallt drabbat svarta kvinnor. Utifrån en lång historia av vitt förtryck hanterar svarta kvinnor inte alltid våld på samma sätt som vita. Det handlar om att visa förövaren och andra att man inte låter sig tryckas ned. Så när polisen väl kommit till platsen och kvinnan känner sig trygg kan hon vara den som uppträder aggressivt. Polisen misstolkar det som att kvinnan också är förövare och arresterar henne, säger hon.
En annan konsekvens av att likställa kvinnors och mäns våld är att kvinnor dömda för våld mot en partner får gå i vårdprogram som utformats för män. Det innebär att de får genomgå behandling för att under lång tid och upprepade gånger ha misshandlat sin partner, när de i själva verket kanske endast slagit en gång eller agerat i självförsvar. I värsta fall tvingas offer att gå i behandling för och tillsammans med förövare.
Ett nordiskt exempel är debatten om könsneutrala kriscenter i Norge. I det lagförslag som först lades fram skulle både män och kvinnor vara välkomna till alla kriscenter.
- Det var helt fel tänkt. Om vi hade släppt in män i samma hus som kvinnliga brottsoffer skulle det ha skapat stor otrygghet. Kvinnorna har ju flytt från våldsamma män för att få trygghet. Vi hade till och med kunnat få en situation där mannen kunnat komma efter kvinnan och hävdat att det var han som hade blivit slagen, säger Ragnhild Helene Hennum, professor i juridik vid Oslo universitet och styrelseordförande för Oslos kriscenter.
När lagen antogs hade förslaget dock ändrats. Kriscentren ska erbjuda samma hjälp till kvinnor och män, fast i olika hus.
Viveka Enander tycker att den här debatten som likställer kvinnors och mäns våld har lett till ”en backlash för feministiskt arbete”.
- Min uppfattning är att vi i Sverige börjar om från början i den här debatten som nu har kommit hit men faktiskt pågått i 30 år på annat håll. Idag är vi via detta tillbaka till när vi först väckte uppmärksamhet på kvinnomisshandel som ett samhällsproblem. Det går knappt att starta en föreläsning förrän någon räcker upp handen och påpekar att det minsann är lika vanligt att kvinnor slår. Det är tröttsamt att vi inte har kommit vidare från den här polariseringen.